ett enda ord, som Gud gav mig: apati.
Han sa, Jag kan inte gå med er,
Jag kan inte göra vad Jag vill göra,
trots kallelsen på väckelse, trots allt detta.
Jag ser apati, säger Herren.
Ni har kommit till den punkt när ni har förlorat kraften,
den Helige Ande, på grund av apati.
Ni är nöjda med att komma till kyrkan, gå till programmet,
formaliteterna,
organisera och försöka finna makt i samhället.
Ni har blivit toleranta
och det är vad Gud hör både från kyrkan och samhällets toppar.
Nej, säger Gud, ni är ljumma, ni tolererar att ni inte får tala
emot homosexualitet från era talarstolar.
Det finns ingen som böjer knä och i bönens kraft bryter ner
dessa fästen.
Det finns inga tårar, det finns ingen smärta,
för att vi evangeliska kristna är så toleranta.
Den Helige Ande säger: Det är apati.
Receptet mot apati är NÖD.
Men det är inte många som vill höra det. Vi vill inte gråta.
Om vi vill ha väckelse så skulle bönemötet vara den mest
besökta kvällen. Det här är ert andliga "11 september".
Högmodet är Amerikas synd,
och apatin är den evangeliska kyrkans synd i Sverige. |